BLADVÄNDARBLOGGEN

 

Stig 

Kära läsare

När min älskade man Stig fyllt 80 år, betraktade han det året som en avslutande milstolpe. Han tyckte sig ha kommit till vägs ände. En planerad sjöresa fick ställas in. Inte enbart av hälsoskäl. Vädret visade sig ogynnsamt för seglats i en skonare. 

Segelbåt hade vi ju kajkat runt i på Mälaren och i Stockholms skärgård på den tiden det begav sig. Hunden Simson, vår underbara golden retriever, visade sig vara en god seglare också. Förutom allt annat han ställde upp på i sitt hundliv med oss. När Armstrong tog sina första steg på månen satt vi i vår båt i en hamn på Mälaren  och lyssnade på stegen till knastret från en liten svart transistor. Samtidigt som vi vispade bort myggsvärmen. 

Luciadagens kväll år 2018 gick vår älskade Stig ur tiden- klockan 6 på kvällen. På Sankt Görans sjukhus. Vår son, Boman, skicklig läkare och även - efter vad jag insett - en själasörjare och tröstare var med honom och oss. Hans händer äger helande magi. 

Vi befann oss alla i Stigs enskilda rum. Utom  Philip som befann sig på sitt arbete i Dublin. Han hade nyligen hälsat på sin morfar på sjukhuset och kunnat uppleva ett värmande samtal med sin älskade morfar. Nå. Tiden före Luciakvällen ägnade jag helt åt att göra livet för Stig så drägligt och angenämt som det bara var möjligt. Tiden efter var en egendomlig tid av tomhet, overklighet och verklighet. 

Stig försvann gradvis från oss. En tid fanns enkom för oss. I det enskilda rummet i ett omslutande tyst mörkt universum. Peter som vakat troget, Helena som ständigt fått sin pappas förtroenden,  hennes make Björn. Bomans hustru Hélène. Och Boman, sonen, stod vid sin fars sida. Med mjuka rörelser och medicinskt uträknade medel skapade han en frid och ett lugn för patienten. Att vår älskade inte skulle känna ängslan och smärta. 

Tystnad. Stillhet. Stéphanie öppnade ett fönster för Stigs själ att flyga ut i rymden vida. Kvar fanns skalet som hyst den livliga spirituella begåvade - stundom oroliga - själen. Så egendomlig upplevelse  Kroppen är ett skal, en hamn för LIVET som när skalet blir bräckligt söker sig möjlighet att fly ut till något nytt till nya hamnar nya upplevelser…. 

En ny fas i mitt liv.