Allena som ett moln jag drev
på vandring över berg och dal,
då blicken plötsligt fångad blev
av gula liljor utan tal,
en härlig flock, med sjön intill,
en fladderdans som ej stod still.
Som vintergatans myriad
av stjärnor tätt i sammanhang
en här av blommor, glitterglad
längs buktens rand i brisen sprang,
väl tiotusen i ett tag
svängande runt med blitt behag.
Ja, böljedansen utanför
var ej av samma glans och sving,
och glad blev skalden som sig bör
i glada väsens sällskapsring;
men hur blev denna ljusa ståt
en makt i minnet efteråt?
Ty ofta, när jag sedan låg
i tankar eller halvt i blund,
min inre syn dem återsåg,
uppflammande i ensam stund,
och åter fyllt av glädjeglans
mitt hjärta går med dem i dans.
"Daffodils" av William Wordsworth (1770-1850) tolkade av skåningen Anders Österling
Minnesbilder kan verkligen fungera som Wordsworth beskriver.
Lustigt hur Anders Österlings skånska ton ger extra klang åt de engelska påskliljorna. Österling smider rim som en koltrast drillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar