September, den månad vi med ljuvt vemod skall minnas i november och december.
Drottningholm. Kungen är hemma på sitt slott. På teatern bredvid är en annan kung, Gustav III, huvudpersonen. Hans anda vilar ständigt över denna teater och denna afton kommer han att presenteras på scenen av sin beundrare och vapendragare, 1700-talets förespråkare par excellence, Christopher O' Regan.
Förväntans sorl från superande teatergäster i Gustavs ljusa "Déjeuner salon, Salon pour les Festins et les Ballets" med utsikt över de friskt gröna grässlänterna där änder spatserar bland sommarklädda besökare. Träden speglar sina tunga kronor i dammarna. Solen öser bländande strålar över Drottningholms slott, som sträcker ut sig i alla sin glans och passar på att skimra alldeles extra en stund innan långa skuggor brer ut sig från de formklippta buskagen. En stund hinner vi promenera genom den skira allé, som ersatt paraden av skuggande höga lindar, som med ålderns rätt dragit sig tillbaka.
Gruset knastrar under våra fötter. Promenadskor är att föredra när man besöker Drottningholm! Det har jag lärt mig efter alla besök därute.
Nu är dags att gå upp för trappstegen till teaterhuset, lämna ytterkläder, stora väskor och bekymmer i garderoben, förse sig med program och träda in i sjuttonhundratalet.
Drottningholmsmusiken av J.H.Roman leder oss lekfullt in i rätt tid. Kanske befinner sig Gustav III på sin favoritplats - uppe på scenen - gömd för våra blickar. Christopher O' Regan gör entré, inte i sjuttonhundratalsdräkt. Snarare uppträder han som om han klivit ut ur Den store Gatsbys fotoalbum, i ljusa sommarbyxor och marinblå kavaj. Över kavajslagen slår vita kragsnibbar ut sina blad och bidrar till intrycket av ung man som tar paus från en lättsam lawn tennis. Han fångar omedelbart vårt intresse.
Sjuttonhundratalet kommer nära i O'Regans engagerade berättelser. Han mixar dåtid med nutid på charmerande vis. Vi promenerar med O'Regan i Gamla stans gränder, ser en förlorad värld uppstå på nytt. Esaias Tegnér lyfter på hatten. Han ler förnöjt över att vi håller med honom:
”Där låg ett skimmer över Gustavs dagar, Fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, Men det var sol däri, och, hur du klagar, var stodo vi, om de ej varit till?”
Jag tänker på att "min" franska skådespelerska Mlle George kanske besökte Drottningholm under sitt besök i Stockholm våren 1813.
Hon har inte nämnt något om Drottningholm i sina dagboksanteckningar. Men hon, lika väl som andra dagboksförfattare, noterar inte allt i sin dagbok. Hon kanske skrev brev i stället. Och brev läste mottagaren och lät dem sedan flyga i vinden efter resvagnen eller mera prosaiskt nedstuvas i papperskorgen under skrivbordet med intarsia i körsbärsträ. Det är i alla fall fantasieggande att tänka sig att hon ändå var här, på teatern i Drottningholm.
Jag har tidigare i bloggen fantiserat om ett sådant besök.
 |
| Parti av Drottningholmsteaterns salong och scen. Orkestern spelar Drottningholmsmusiken och vi fångas in i teaterns magiska trollcirkel. Foto: Lillemor Brink |
Jag återvände hem med signerade exemplar av Christopher O´Regans "Kärlekens krigare", ett behåller jag, det andra skall bli julklapp! Skönt att ha åtminstone en julkapp klar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar