Friedrich Schillers kranium ©

Angående artikeln i SvD den 18 nov. 09 om de tyska forskarna, som söker efter Friedrich Schillers kranium, som skilts från övriga delar av skelettet. Den skalle de funnit hade inte rätt DNA för att kvalificera sig som Schillers kranium. Forskarna har nu gett upp sina planer på att fortsätta söka.

Kanske kan forskarna komma på andra tankar om de läser En afliden furstes bref om England.

I vår boksamling (vi älskar böcker) finns tre band av "En afliden furstes bref om England" Öfversättningar är det. "Första Häftet" tryckt i "Upsala" hos Palmblad & C., år 1833. Övriga band översatta något senare. Originalet heter "Briefe eines Verstorbenen, Ein fragmentarisches Tagebuch" och utkom i Tyskland åren 1830-31. De tre översatta böckerna inhandlades i Göteborg någon gång i slutet av 1920-talet av min då mycket unge svärfar, som ville ha vackra band, halvfranska, i sin påbörjade boksamling.

Författarens namn saknas i böckerna. Men, på insidan av första bandets pärm, har någon ägare med blyerts och sirlig handstil noterat, att Den aflidne fursten är "Hermann Fürst von Pückler Muskau".

Hermann Ludwig Heinrich von Pückler-Muskau var en tysk författare (1785-1871). Han skrev kåserande brev om sina upplevelser på resor genom Tyskland och England. Det är livfulla skildringar av societetsliv med teaterbesök, baler och middagar, men också av tröttsamma färder på knaggliga vägar i ur och skur. (Uppgifter om fursten finns i Svensk Uppslagsbok nr.23, sid. 569, tr. Malmö 1960.)

Nu till Saken, till Schillers skalle!
von Pückler-Muskau skrev följande om sitt besök den 13 september år 1826 hos storhertigen i dennes slott i Weimar.

"Om morgonen hade storhertigen den godheten att visa mig sitt privata bibliothek, hvilket är elegant arrangeradt
och i synnerhet rikt på präktiga engelska kopparsticksverk. Han skrattade hjertligen, då jag berättade honom det jag
nyligen läsit en Pairiser-tidning, att Schiller på hans befallning blifvit upptagen ur grafven, och att hans skelett skulle
uppställas in natura i storhertigens bibliothek. Det sanna är att endast hans buste jemte några andra pryder salen, men att,
om jag eljest hörde rätt, hans hufvudskål förvaras i piedestalen, en visserligen något besynnerlig ärebetygelse."

Det är obekant huruvida byst och piedestal står kvar i slottet. Jag vet inte ens om slottet står kvar. Men det är onekligen thrilling att tänka sig möjligheten:

Friedrich Schillers försvunna kranium kan tänkas finnas kvar, gömt i en piedestal, någonstans.