Midsommarnattens leende

Vi hade "riktig" midsommarfest! Med en god vän besökte vi Riddersviks gamla gård (besökt av både Atterbom och Almqvist) och där restes majstång vid Mälarens blanka vatten.
En fullständigt ypperlig arenateater har naturen skapat vid en grönskande vik. En gradäng med gräs och midsommarblomster. Massor av familjer slår sig ner med kaffekorg och betraktar dansens virvlar nere på "scenen" och snart lockas de att delta i denna uppsluppna rit som inleder sommaren. Män och kvinnor i högre medelålder och välstrukna nationaldräkter, tonårsflickor med blomsterkransar, tonårspojkar i jeans, unga mammor med småbarn... pappor med småbarn... grandma:s och grandpa:s. Alla dansar ringdans och långdans och klappar händer och myllrar! Urbilden för svenskt midsommarfirande finner man således i Hässelby i Stockholm. Och vackert väder! Trots orosmoln vid horisonten. Nästa tradition: Sill och färsk potatis, nubbe och vin, jordgubbar och grädde, gudagott! Inte en droppe regn i glasen. Och ändå: midsommarafton.

Det är intressant med traditioner. Mitt i midsommarnattens ljus klockan 24.00 ringde min barndomsvän Ingrid Engeler från Hildesheim i Tyskland och påminde mig om de midsommaraftnar hon upplevt tillsammans med min familj i Fjälkestad. Älvorna dansade på ängen vid skogsbrynet. Dans på logen. Blomster under huvudkudden. Allt exotiska upplevelser för en ung flicka som växt upp i skuggan av en stövel. Hon tänker fortfarande med saknad på Sverige.