"Våren kommer så saktelig" skrev Kaj Munk. Så sant så. I går planterade jag bland andra Vårflirt och Helléborus niger (Julros, från denna växt kan utvinnas ett gift, sådant som Napoléon hade i sin bruna påse "för den händelse att"... och det hände ju, som jag beskriver i min roman, som mirabile dictu "går bra" alldeles av sig själv – ta i trä –.) När jag var klar med planteringen sände Vår Herre ett välsignat regn.
I dag kommer jag att få pedikyr av min hudterapeut och sen tänker jag på lätta fötter åka till Goethe-Institut i Stockholm och lyssna på några av Rainer Maria Rilkes dikter, "Die Sonette an Orpheus" , översatt och tonsatt av författaren och kompositören Martin Tegen. Tegen har också översatt Shakespeares Sonetter och har fått pris för det av Samfundet De Nio.
Jag fångades av Rilkes poesi när jag läste litteraturvetenskap på universitet i Sthlm. Jag hade en underbar lärare, Björn Julén, diktare också han. Rilke, född i Prag 1875, död på sanatorium i Schweiz 1926, ansedd som österrikisk författare, hade en svår uppväxt. Som yngling modersbunden. Reste vida omkring och bodde då oftast som gäst hos förstående kvinnor. Han lärde sig danska!!! Hans Duinoelegier tillkom på ett slott, dikterna fascinerar med sin änglamystik. I kväll framförs således på Goethe-Inst. "Die Sonette an Orpheus", som Rilke skrev under intensiva tre dygn och därmed övervann sin dödsångest! Jag kan våga rekommendera läsning om och av denne ovanligt spännande författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar