Kulturregn

Nu börjar skogen här att skifta i ljust grönt. Det är torrt. Eldningsförbud råder. Valborg stundar utan eldar. Men sångförbud råder ej.

Vi har haft så mycket social samvaro de senaste dagarna att morgondagen känns egendomlig, emedan inget program föreligger.

I söndags: Vårkonsert med sextonåringen Philip och hans klass, 9, på Musikmuseet i Stockholm. Den blomstertid nu kommer med unga ljusa röster över målbrottsbasar. Flickorna i kortkort och söta långa ben svärmade som fjärilar kring basarna efter konserten. Det var inte mamma och mormor som fick kramarna.

I går: Damträff på Dansmuseum i Sthlm. Frugal lunch där, men desto mera underhållning med estradören och sångaren
Mattias Enn och pianisten Samuel Skönberg, en ung man i stråhatt (söt som en karamell skulle Tjechov sagt om gossen). Mattias "bjussade" på sig med fransk esprit i olika hattar och chansoner i ett program han kallar "Vykort från Paris. Franska chansoner och svenska kupletter om Paris från tiden då musik var musik!" Hans varma, klingande tenor presenterade i flygande fart en sprudlande kavalkad med visor och kupletter som förflyttade oss till Frankrike för en stund.

"Långt, långt, långt efter det att poeterna har försvunnit, färdas deras sånger fortfarande genom gatorna. Människor sjunger dem lite på måfå och de bryr sig inte om författarens namn eller för vem hans hjärta slog." ... ( Charles Trenet i Mattias Enns översättning ).

I dag: Kulturrunda. Vandring på Nationalmuseum med Prerafaeliterna. Men dessförinnan vandrade vi genom och under alléerna av rosablommande körsbärsträd i Kungsträdgården. Hemma, i tennkruset, blommar vita körsbärsblommor.

Nu har vi fått tre dagars överdåd med kultur och estetik. I morgon får vi tänka på sångarna, poeterna och prerefaeliterna.