Spanska accenter
 |
| En tofs som Maria Montazami skulle gilla, tror jag. |
 |
| Revir markerat. |
Bakom gardinen och tofsen överst i raden av bilder finns ett fönster, som vetter ut mot Calle del Prado, där folk promenerar under eller med paraply på kullersten. En lugn gågata som av och till trafikeras av en långsamt körande bil. Kaféer och barer kantar gatan. Man får lust att slinka in på Poeternas Café och be om en café con leche, eller ett glas cava, mousserande vin, och träffa spanska poeter och författare, som förväntas sitta där i fåtöljerna, frammanande en poema vid sitt favoritvin. Klart starkt ljus från taket belyser de vita dukarna och människorna som samlas kring borden. Mysljus på restauranger och barer förekommer inte. Konkret.
 |
På denna trottoar strosade Mr Ess och jag. (Människorna på bilden har ingenting med min kommande berättelse att göra.) Vi var på väg till museum Reina Sofia, Mr Ess och jag. Plötsligt kände jag en lätt men bestämd beröring på min rygg, vid höger axel. Vi stannade. Min blick fångades av en ung kvinnas intensiva ögon. De tillhör en elegant och vacker kvinna i svart citydress, välmejkad med mörkt glänsande hår i perfekt frisyr. "Ursäkta, men en ficktjuv försökte öppna väskan där!" meddelade hon på god engelska och pekade på min stora bruna skinnväska som Mr Ess tillfälligt fått hänga över axeln. (Han får ofta agera min bärare. Jag skall bättra mig.) Mycket riktigt, blixtlåset till ett av ytterfacken i min axelväska var till hälften öppnat. Min anteckningsbok plus penna fanns kvar. Det enda jag förvarade i det facket, tror jag. Dåligt utbyte för ficktjuven. Men kameran? Den låg kvar i huvudfacket, väl instängd, liksom förbandsväskan, Alvedon, näsdukar, böcker om Madrid, kofta, paraply, chokladkaka etc. allt jag kan behöva på utflykt i en främmande storstad. Damen fortsatte informera. Hon var upprörd men samlad. "De försökte ta min väska med datorn, men jag lyckades hålla kvar den. Där går de!" Hon pekade på ett sällskap några hundra meter bort som i sluten tropp på ett övergångsställe korsade gatan in mot en park. Jag såg dem halvspringa, vimsande om varandra, några vuxna och ett par barn. Jag var mållös av bestörtning. Var det barnen som...? Skulle de få stryk nu när de misslyckats? Var det en liten övning, kanske? Praktik efter teorin? Jag kunde fotograferat den förslagna skaran om jag bara tänkt på det. Men kameran låg oåtkomlig under blixtlås och bom. Kameror skall inte skylta "Jag tillhör en blåögd turist". Jag kan fortfarande se gruppen framför mig. Blommigt och brokigt sällskap, barnen hoppande med bara smala ben såsom barn gör, de vuxna i brådska, bilar i givakt medan skaran skyndar förbi nosen på dem. In i parkens dunkel. Märkligt. Att vi ingenting märkt. Men som den ampra polisen i Nice sa, när vi för många år sedan anmälde fickstöld av min filmkamera med världens bästa inspelade film inuti. (Den blev norpad i en trång bussdörr i Antibes): "Det är deras yrke, madame. C´est leur métier, madame. " Händelsen på gatan i Madrid öppnade våra ögon. Det land vi turistade i befinner sig i ekonomisk kris. Den fanns där ju, Krisen. Starkt belyst – som restaurangernas vita dukar. När vi lämnat dessa, mätta och belåtna och småpratande gick hemåt i natten blev vi plötsligt varse. Vi måste vakta på var vi placerade våra fötter. Trottoarerna utgjorde nattkvarter för hemlösa. Under skyddande tak eller markiser, intill väggar som hyste restauranger och caféer, låg människor insvepta i tjocka täcken och filtar. Direkt på den kalla stensättningen. Det var en ohygglig känsla att som aktör i en filmsekvens passera läger på läger av orörliga, till synes sovande varelser, som skapade en osynlig skärm av noli me tangere kring sig. Rör mig inte. Bryt inte tystnaden. Vi finns inte. Vi syns inte. Mr Ess och jag blev betryckta. Vi kunde inget göra för att lätta vårt välfärdssamvete Under vår vandring hem till hotellets värme hoppades vi på att dessa hemlösa fick mat och dryck från matställena de sökt skydd under. Var dessa människor flyktingar? Människor från spanska byar? Vanligt folk som inte får arbete? Från salongernas höjd till rännstenens djup behöver man inte vara full för att falla. Fasader som inte rämnar. Sedda genom regniga bussrutor |
 |
| En enformighet som kan jämföras med det uttryck som fasaden nedanför förmedlar. |
 |
Denna fasad har som synes en blandning av stilar. Rusticerad nederdel,därovanför slät mur med konsoller av varierande slag under burspråken. Runda fönster som titthål. Valvbågar över "insjunkna" fönster och dekorgirlander i empirestil. Omotiverat och lustigt placerade moderna fönster. Ett hus med historia eller en arkitekt som inte kunde bestämma sig?
|
 |
 |
| En glimt genom regnigt bussfönster av Catedral de la Almudena. Katedralen ritades av markisen av Cubas år 1879. Fernando Chueca Goitia fullföljde projektet, som avslutades först år 1993. Många arkitekter har avlöst varandra under byggnationen, som avbröts under spanska inbördeskriget. Som alltid när man åker förbi en märkvärdighet är det endast en bråkdel av det hela man ser. |
 |
| Detta kunde varit en bild från Venedig! Men det är ett torg i Madrid med en byggnad som jag inte kan identifiera. |
Guernica
Att Spanien genomgått krig och kriser är något som man påminns om mer än en gång. På Reina Sofía såg vi Picassos Guernica [Gerníka].
Guernica tillkom år 1937 mitt under spanska inbördeskriget och hade beställts för spanska paviljongen vid världsutställningen i Paris. I april 1937 hade staden Guernica brutalt bombats av tyskt flyg, på general Francos begäran. Picassos intensitet drabbar oss när vi står inför hans storslagna målning av händelsen. Han har med sina penslar och med konkret belysta situationer skapat den känsla av förtvivlan och vanmakt, lidande och död, som Guernicas invånare måste ha känt efter detta brutala angrepp. Konkret belysning är bestämt utmärkande drag i Spanien. Tjurfäktningsarenornas brännande solljus är oss välbekanta genom författare som Ernest Hemingway, som skrev "Döden på eftermiddagen".
http://www.museoreinasofia.es/buscar_en.html?queryString=Guernica&submit=Search&type=images
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjurfäktning
Fortsättning följer på Äldre Inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar