Frihetsteaterns grundare död

Via face-book i natt fick jag veta att  Frihetsteaterns grundare Juliano Mer-Khamis blivit skjuten. Jag blir bestört och ledsen. I morse läser jag i Svenska Dagbladets kulturdel en stort upplagd artikel om Mer-Khamis.

Harry Amster inleder sin artikel:

 "Den israeliske skådespelaren och fredsaktivisten Juliano Mer-Khamis sköts på måndagen till döds i Jenin på Västbanken. Mer-Khamis startade Frihetsteatern, det största kulturcentret på Västbanken och gjorde  en roll i  John Le Carrés Den lilla trumslagarflickan 1988.

Juliano Mer-Khamis dödades i sin bil bara ett par meter från Frihetsteatern, som han grundade. Vittnesuppgifter pekar ut en maskerad man som sköt honom. Han blev 52 år gammal och efterlämnar sin finska fru Jenny, som är gravid med tvillingar."

I artikeln berättar Harry Amster om denne fredsaktivist, som såg drama och teater som ett medel för att skapa fred och frihet. Juliano Mer-Khamis gav ungdomar, både flickor och pojkar,  hopp om fred och frihet och en bättre framtid.

Jag såg en dokumentärfilm, publicerad på face-book. I filmen berättar Juliano om sitt arbete för fred och frihet. Bilder från Frihetsteatern illustrerar hans tankar. Flickor får röra sig på en scen och agera fritt. Bara det en provokation! Deras glada och befriade rörelser, leenden och skratt inger både dem själva och åskådaren hopp om en ljus framtid.

Juliano Mer-Khamis föddes i Nasaret, hans mor var judinnan och människorättskämpen Arna Mer-Khamis och hans far var Saliba Khamis, en kristen palestinier och medlem i israeliska kommunistpartiet.
Han startade Frihetsteatern, The Freedom Theater, i Jenins flyktingläger år 2006, tillsammans med Zakaria Zubeidi (tidigare militaär chef för Al-Aqsamartyrernas brigader), svenske Jonatan Stanczak – en av teaterns ledare – och tonsättaren Dror Feiler, en av de drivande krafterna för Ship to Gaza.

Grunden till teaterverksamheten lades 1987 av Julianos mor Arna Mer-Khamis.
Arna Mer-Khamis såg barnens belägenhet i lägret för flyktingar. Hon insåg att dessa barn genom teater och drama kunde bearbeta sina upplevelser av kriget. Det blev grunden till Frihetsteatern. Att denna teater år 2002 lades i ruiner hindrade inte dess eldsjälar att dra igång igen. Denna gång, år 2006,  med hjälp av en svensk stiftelse.

Johanna Wallin, som arbetat en tid vid teatern och nu är kontaktperson på Palestinagrupperna i Sverige säger i SvD: Det är ju teaterns roll i alla samhällen att utmana föreställningar om hur saker och ting är och bör vara. Teatern i Jenin har hela tiden skjutit fram gränserna för vad som är acceptabelt. Bara att syssla med teater, att flickor och pojkar var lika välkomna och att unga tjejer har stått på scen har varit kontroversiellt."

Vi får hoppas att detta tempus, perfektum, inte är det som gäller för framtiden. Att presens och futurum skall gälla. Johanna Wallin hoppas att Frihetsteatern kan fortleva.  Johanna Wallin har skrivit en bok om sin tid i det ockuperade Palestina: Jag går aldrig ensam mer.

 Det verk som Juliano Mer-Khamis skapat måste få leva vidare.