Teaterns magi upplevde jag i går kväll.
Stormen, en förtrollande föreställning på Dramatens stora scen, som givit extra plats åt oss i publiken. Vi får plats på scenen, nära, ja mitt ibland skådespelarna! Vi har bättre överblick än man har på The Globe i London. Scenen är centralt placerad och tillåter luftanden Ariel att sväva i en hisnande cirkelrörelse över hela spelplatsen. Den flygfärden lyfter med ens hela anrättningen!
Ariel är en förtrollande androgyn varelse, som driver handlingen framåt under befäl av Prospero, som ibland via en hög stege klättrar upp till sin ringa bostad, Dramatens kungaloge. Där skriver han på sin bok. Prospero, kung över ett tillfälligt rike; en torftig, enslig ö. Han berättar för sin dotter Miranda hur det kommit sig att de hamnat på denna ö. "Hör nu noga på!"
Prospero bläddrar i sin levnads bok. Han läser högt ur den. Han markerar med ett pekfinger ställen. Så nära sitter jag att jag kan se meningar markerade med gul överstrykningspenna.
Det är ju Ingmar Bergman i färd med att regissera. Gester, hållning, rörelser! Den långa grå, lite slitna koftan, det tillbakastrukna håret. Med sina glasögon markerar regissören sina anvisningar. I höger hand håller han sin penna. Prosperos trollspö! Regissören, författaren i konstnärligt arbete.
Stina Ekblads Ariel och Örjan Rambergs Prospero för oss in i en värld, där vi som i en dröm accepterar föreningen av verklighet och fantasi. Vi förtrollas och förförs. Ariel intar scenen med sina eteriska luftandar. Dimma, blommigt parfymerad rökelse. Oväntat nalkas en av dessa väldoftande varelser, vinkar inbjudande, och, när jag tvekar, fattar varelsen min hand och jag finner mig straxt innesluten i en magisk krets, deltar med dessa magiska luftandar och aktörer i en ringdans på scenen. In medias res! Miranda viskar: "Vi firar vår bröllopsdag!" Hennes leende tjusar. Ariel, i centrum, anför dansen. Luften sväller av toner, av musik, dansens dynamik, av varma blickar, glada leenden.
"Vår ö är full av toner
av sång och klanger, sköna melodier
som tjusar oss och inte skadar..."
Bättre kommentarer och beskrivning av pjäsen, som jag dock inte sett, men kan förstå har varit en magisk upplevelse, får man faktiskt leta efter. Lillemor har ju en förmåga att ge verkligheten ett skimmer som förtrollar läsaren.
SvaraRaderaEtt stort tack.