Bernadotte: French-Swedish perspectives

Franska Institutet och Franska Ambassaden arrangerade onsdagen den 19 maj 2010 kl. 18.00 i Börssalen, Svenska Akademiens sal i Börshuset vid Stortorget en konferens, "Bernadotte: French-Swedish perspectives". Jean Bernadotte, senare Karl XIV Johan var huvudpersonen för kvällen och fick finna sig i att seminariet avhandlades på engelska språket. Den gustavianska salen i vitt och guld var fullsatt. Jag fick plats på en första bänk! Kvällens förnämsta gäst, Drottning Silvia (i nätt aprikosrosa dräkt med bruna mocka-accessoirer), tog leende plats på en enslig karmstol mitt i salen mitt emot statyn av Gustav III och podiet med tre lärde män: Olof Sjöström, Monacos generalkonsul i Sverige och författare, Jean-François Berdah, historieforskare och Herman Lindqvist, författare och journalist. Franska institutets direktör, Christophe Prémat, öppnade konferensen. Professorn i Lund, bloggaren i SvD, författaren m.m. Dick Harrison presenterade de tre historikerna.

Herman Lindqvist inledde och berättade charmigt om Karl-Johans väg till Sveriges tron. Vi som läst hans bok Jean Bernadotte kände igen resonemanget.

Jean-François Berdah föredrog akademiskt en uppsats om Bernadottes freds-iver.
Berdah är en av få icke-svenska forskare i världen som ägnar sig åt Nordens historia.
Han har lagt fram sina resultat i The Triumph of Neutrality: Bernadotte and European Geopolitics (1810-1844). Berdah betonade att Bernadotte värnade om freden, att Bernadotte vägrade ställa svensk här mot den franska, att Bernadotte hade en enastående resurs i sin flotta. Han menade också att Bernadotte lagt grunden till den neutralitet som präglar Sveriges utrikespolitik alltsedan dess.

Olof Sjöström berättade medryckande ur sin studie: Karl XIV Johan: det moderna Sveriges grundare och framhöll Karl Johans administrativa begåvning och ekonomiska skicklighet.

Dick Harrison var smidig moderator. Han sammanfattade vad som sagts under den korta timmen och betonade vikten av ny forskning om Karl-Johan och hans tid. En timme och 15 minuter gick fort. Underbart är kort!

Napoléonkrigen pågick ute i Europa mellan åren 1810 och 1814. Valet av Jean-Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare 1810 betydde stora förändringar för svenskarna. Han var skicklig administratör, betalade statsskulden - delvis, kanske helt, ur egen ficka. Landet, sargat av krig och missväxt, fick ett enormt uppsving. Hans betydelse för näringsliv poängteras ofta. Hans betydelse för konst och teater blev också epokgörande, vill jag mena.

Att forska om kungar har sedan Palmetiden varit nästan tabu. Positiva omdömen om Gustav III kan än i dag betraktas som blasfemi. Under mina forskningar kring Karl Johan fann jag i det Bernadotteska Arkivet dokument som tyder på att Karl Johan var just så som seminariets lärde uppfattade honom. Men det fanns också dokument som klart visade, att Bernadotte var orolig för sin säkerhet, att han var misstänksam. Han hade anledning till oro med tanke på gustavianerna. Hans hemliga polis skapades efter franskt mönster kan man förstå. Bernadotte måste, åtminstone till en början, ha upplevt sin situation som osäker. Som frusen fransman, med svårigheter att förstå vad som på svenska talades omkring honom, bör han inte ha haft det så maffigt alla gånger. I min roman låter jag Bernadottes samtida berätta om honom och han själv uppträder på scenen vid flera tillfällen.