Som skåning har jag klockarkärlek till Danmark. Det är bara ett sund som skiljer våra länder åt.
Både i går och i dag har jag genom DR1-tv deltagit i festligheterna kring Dronning Margrethes födelsedag, som inträffar i dag, den 16 april, men började firas i går med festföreställning på Det Kongelige Theater med glimtar ur balett och opera med sedvanlig Cour i pausen. Under Couren promenerar Dronningen och Prinsen genom gallerierna på teatern och hälsar på de vinskålande och minglande allt högre sorlande gästerna. Prinsen, det är hennes man Henrik, franskfödde greven Henri de Laborde de Monpezat, med vinslott i Caix, Frankrike; poetiskt så det förslår! I dag är stor fest för släkt och vänner under kupolen på Fredensborgs vackra slott. Vid det danska hovet råder en avspänd och trivsam stämning med den säkerhet som en etablerad etikett medför. Och alla trådar håller Dronning Margrethe i med fast hand. Det förstår man.
Danskar skriver Dronning med stort D.
Margrethe är regerande drottning sedan 1972. Hon föddes den 16 april 1940 som första dotter till kung Frederik IX av Danmark och drottning Ingrid, (dotter till Gustav Adolf, senare Gustaf VI Adolf, och hans engelskfödda hustru Margaretha). När det sedan föddes ytterligare två döttrar och ingen prins tycktes komma, beslöts i folketinget att tronföljden skulle ändras och bli kognatisk. Margrethe var vid det beslutet 13 år och uppfostrades således till monark. Simsalabim.
Margrethe II är drottning till hundra procent och dessutom arkeolog och erkänd konstnär. Hon har översatt och illustrerat Tolkiens Sagan om Ringen. Jag tycker man kan säga att hon är ett av vår tids mest remarkabla fruntimmer. Så, nu är det sagt!
Lite historia: Den 9 april 1940 angrep Tyskland Danmark, som kapitulerade efter "ett symboliskt motstånd"(NE). Margrethe föddes alltså några dagar efter ockupationen. Hennes farfar, Kong Christian, red genom Köpenhamns gator varje morgon, gjorde honnör åt cyklande danskar (som kunde smuggla vapen och flygblad i sina cykelväskor). Kong Christian demonstrerade därmed sitt och folkets trots mot ockupationsmakten. Det sägs att denna hans tydliga närvaro ingav danskarna styrka och mod.
Sundet upphörde under denna tid att glittra i solen. Krigsfartyg avtecknade sig mot det danska landet. Att "åka över" var omöjligt under dessa ockupationsår. Underbart att det blev fred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar