Läderlappen – Singalong

Vi har sjungit på Kungliga Operan. Fångarnas kör,i Läderlappen.

Va, pensiero, sull'ali dorate... Flyg tanke på gyllene vingar... Men inte den text Verdis fångar sjöng i Nebukadnesar. Nej, en nyskriven text med budskap. Vi var frejdige Fångvaktaren Froschs (Helge Skoog) fångar. I ett mögligt, ruttet, förfallet, antikt fängelse: Stockholms gamla operahus. Gyllene vingar och musers milda anleten hjälper inte. Huset är otjänligt. Man får astma, hosta och gikt. Kulisser, dräkter, rekvisita etc. får inte plats i byggnaden. Sångarnas röster far illa av allt gammalt damm. Trots det dystra budskapet var det underbart att sjunga till orkestern, som förresten syntes så vackert på vit duk när den framförde ouvertyren. Det är en innovation som piggar upp, att få se orkestern i storbild live. Det var berörande att se koncentrationen hos blåsare, violinister, slagverkare och dirigent.

Musiken, komponerad av Johann Strauss d.y, klingar länge i innerörat efteråt. De sugande rytmerna följer dammvippan, som måste ut och valsa ibland över möblemanget hemmavid.

Balettinslaget ur Schéhérazade (musik Nikolaj Rimskij-Korsakov) fick fart på champagnen hos prins Orlofsky, Jan Malmsjö, så porträttlik den ryske balettchefen Serge Diaghilev, som med sin ryska balett tjusade Europas kungligheter och aristokrati med sin danskonst. Diaghilev/Malmsjö drog som en magnet till sig de vackra gossarna, han utstrålade måttfull elegans kombinerad med varning tre för fara. Det inslaget var ett lyft! Men champagneglasens trista gulbruna bemålning skvallrade inte om bubblor, snarare om baisse.

Salongen var fullsatt med operabesökare från både när och fjärran. Alla hade vi trotsat vädrets onda makter för att komma till Kungliga Operan i Stockholm och uppleva Läderlappen! Musiken var välljudande. Operans sångare gjorde sitt bästa för att låta som operettsångare.

Vi älskar opera lika mycket som italienarna gör. Men vi vill att vår kärlek besvaras! Vi har ett kulturdepartement. Det finns kanhända NÅGON där som satt sin fot på Operan någon gång. Vi har ju tyvärr ingen operakung. Den kungliga logen gapar så gott som alltid tom. Ser kungen kanske dåligt därifrån? I läderlappen var det nog fallet. Hela första akten utspelas inklämt i det högra hörnet på scenen. De agerande borde ha placerats centralt. Nu upptogs bästa spelplatsen av ett hotells statiska portal med trappa för in- och utpasserande. Huvudhandlingen kom i skymundan. Sångarna låstes i princip i ett hörn vid en l'Art déco-fåtölj.

Som helhet blev det en välljudande musikalisk afton. Ändå – vad är det som kittlar minnet mest efter detta operabeök? Jo Fångvaktaren Frosch i skådespelaren Helge Skoogs tolkning och hans överraskande vassa sing along-visit!

Operakonsten behöver luft, ljus och pengar. Bygg ett nytt Operahus. Göteborg! Oslo, Köpenhamn och Helsingfors har nya operahus som erbjuder tidsenliga möjligheter för artister och publik. Sidney har en sagolik opera vid vatten. Varför inte ett nytt operahus i Stockholm. Nordens Venedig behöver det.