Babel

Alldeles för kort, programmet Babel.

När intensiteten i samtalet mellan författarna på podiet var som hetast avslutades programmet. Det var synd. Det började så bra med Steve Sem-Sandbergs fängslande skildring av anledningen till att han skrev om människorna i ghettot i Łódź.

När jag nu skriver ner namnet på den polska staden måste jag använda "infoga" och leta efter "Accentuerad Latin" för att finna den rätta typografiska utformningen av namnet. Jag hoppas, att författaren Steve med datorns hjälp kunde infoga namnet flera tusen gånger med ett par klick efter att ha skrivit och sparat det en enda gång.

Daniel Sjölin har som alltid en vänligt intresserad framtoning. Men, varför kan inte samtal få spinna på utan filmsnuttar. Dessa inklistrade, vilsekomna bildcollage, lösryckta ur sitt sammanhang, stör koncentrationen.

Ord kan också måla. En grupp fantastiska människor uppfyllda av ord och upplevelser har samlats kring ämnet Förintelsen. Nästan som litterär afton hos den eminente Bernard Pivot i fransk television (programmet tyvärr pensionerat numera). Samtalet är animerat, känsloladdat, spännande. Man lyssnar och känner sig delaktig i något märkvärdigt. Men vad händer? Filmtajm! Det är inte bra! Låt författarna tala.