Exit Potter

Minns ni Potter? "Vår" brunråtta, som levde gott på vår fågelmat denna vinter fram tills nyligen, då vi av Anticimex instruerades i Potter-bekämpning. Men, tänk så egendomligt man reagerar. Vi kikade varje dag och stundom nattetid efter Potter. Han syntes inte till. En sensation fattigare var vi. Även fåglarna är ju borta, vilket är trist. Snöskatan får en äppelhalva då och då. Han bevakar den som en hök. Koltrasten, som förhoppningsfullt studsar fram, får sig en åthutning och flaxar iväg.

Morgonen den 28 februari öppnade min livsledsagare ytterdörren för att hämta morgontidningen. På trappan låg Potter. Stendöd. Stelt utsträckt på gröna torkmattan. Kattspår i snön antydde, att en hemlig nattlig jägare lämnat detta jaktbyte i gåva. Hur belöna denne jägare? Ett fat med grädde, försökte vi med. Men grädden frös till is och pudrades med nysnö. Men nypräglade kattspår
antyder att jaktmarkerna inspekteras som vanligt.