Apropå mitt inlägg i går:
Du lilla solsken av Lugn finns! För pekaren över fältet här nedanför och klicka på webbsidan:
http://www.boktipset.se/lists/show_list.cgi?context=search&type=book&key=Du+lilla+solsken&search_type=multi
Men, jag tänker på vad Bibliotekarien på Carolina rediviva sa om fel i böcker. Det kan ju även gälla nätet.
By the way, Kristina Lugn har flitigt skrivit både lyrik och dramatik efter det att det tolfte bandet av NE trycktes år 1993.
Gå nu ut i solen och njut!
MLLE GEORGE ET MOI ✩ MLLE GEORGE AND I ✩ MLLE GEORGE OCH JAG ✩
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
tisdag 10 maj 2011
måndag 9 maj 2011
BABEL, BETANCOURT, RANELID OCH LUGN
Daniel Sjölin tipsade oss i Babel den 5 maj 2011 om en spännande litterär skandal. Löpsedlarna i vårt köpcentrum fortsatte höja förväntningarna på "Efterkrigstidens största litterära skandal".
Men Babels torsdagsprogram var så intressant att jag väntade med att få veta mer om "skandalen".
http://svtplay.se/t/102834/babel
Jag blev fångad och gripen av att få se och höra Ingrid Betancourt berätta om sina upplevelser före, under och efter sin fångenskap hos den colombianska gerillan. "Hos" är ett alltför vänligt uttryck för denna påtvingade vistelse, men jag finner inget annat ord.
Om dessa sex år i fångenskap talade Ingrid Betancourt lugnt och eftertänksamt. Det svåraste för henne var, sade hon, att upptäcka sig själv, sin egen person under denna tid. Hon förklarade, att hon, efter en tid i frihet, beslöt skriva ner sina upplevelser ensam, uppe i bergen. Det var viktigt för henne, att under skrivprocessen kunna se den ändlösa horisonten, snön och helt glömma djungeln. Hon beslöt att skriva på sitt andra språk, franskan, därför att hon finner det lättare att tala om svåra saker på franska språket. På franska kunde Ingrid skriva om Ingrid!
"Jag har fått mitt liv tillbaka!"sade denna underbara kvinna, Ingrid Betancourt.
Jag ser fram emot att läsa hennes bok:
Även tystnaden har ett slut – Mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln.
(se Duellen: Ranelid och Lugn. Babelbloggen. svt)
"Det står så många fel i böcker!" meddelade mig vid tillfälle en bibliotekarie på UUB.
Det tog inte trettio sekunder för mig att ta fram ur hyllan NE band 12, 1993, och slå upp Kristina Lugn.
Där står allra sist i kolumnen om Lugn: "Hennes första roman, Du lilla solsken, utkom 1993."
Sic!
Men kan man tänka sig. Jag upptäcker i marginalen en blyertsanteckning som jag gjort den 8 oktober 2003:
Jag har strukit under uppgiften om Du lilla solsken och skrivit: "Uppgiften är falsk, Lugn har medvetet (enligt hennes egen utsago den 8 oktober 2003) lurat NE om romanen!"
Tyvärr har jag inte noterat var Kristina Lugn bekänt detta. Kanske har hon sagt detta i en TV-intervju. Möjligen med ett leende under lugg i litteraturprogrammet "Röda Rummet" i Sveriges Television.
Upp flyga orden!
Ingen hade år 2003 en aning om att romanen Du lilla solsken skulle få rubriker år 2011. Utan att ens vara publicerad.
Bibliotekarien på Carolina rediviva har visst rätt ibland. Men Ingrid Betancourts berättelse kommer jag att lita på.
Men Babels torsdagsprogram var så intressant att jag väntade med att få veta mer om "skandalen".
http://svtplay.se/t/102834/babel
Jag blev fångad och gripen av att få se och höra Ingrid Betancourt berätta om sina upplevelser före, under och efter sin fångenskap hos den colombianska gerillan. "Hos" är ett alltför vänligt uttryck för denna påtvingade vistelse, men jag finner inget annat ord.
Om dessa sex år i fångenskap talade Ingrid Betancourt lugnt och eftertänksamt. Det svåraste för henne var, sade hon, att upptäcka sig själv, sin egen person under denna tid. Hon förklarade, att hon, efter en tid i frihet, beslöt skriva ner sina upplevelser ensam, uppe i bergen. Det var viktigt för henne, att under skrivprocessen kunna se den ändlösa horisonten, snön och helt glömma djungeln. Hon beslöt att skriva på sitt andra språk, franskan, därför att hon finner det lättare att tala om svåra saker på franska språket. På franska kunde Ingrid skriva om Ingrid!
"Jag har fått mitt liv tillbaka!"sade denna underbara kvinna, Ingrid Betancourt.
Jag ser fram emot att läsa hennes bok:
Även tystnaden har ett slut – Mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln.
***
Nå, nu till den aktuella pennfejden; Duellen: Ranelid och Lugn, elegant turnerad av Babel.(se Duellen: Ranelid och Lugn. Babelbloggen. svt)
"Det står så många fel i böcker!" meddelade mig vid tillfälle en bibliotekarie på UUB.
Det tog inte trettio sekunder för mig att ta fram ur hyllan NE band 12, 1993, och slå upp Kristina Lugn.
Där står allra sist i kolumnen om Lugn: "Hennes första roman, Du lilla solsken, utkom 1993."
Sic!
Men kan man tänka sig. Jag upptäcker i marginalen en blyertsanteckning som jag gjort den 8 oktober 2003:
Jag har strukit under uppgiften om Du lilla solsken och skrivit: "Uppgiften är falsk, Lugn har medvetet (enligt hennes egen utsago den 8 oktober 2003) lurat NE om romanen!"
Tyvärr har jag inte noterat var Kristina Lugn bekänt detta. Kanske har hon sagt detta i en TV-intervju. Möjligen med ett leende under lugg i litteraturprogrammet "Röda Rummet" i Sveriges Television.
Upp flyga orden!
Ingen hade år 2003 en aning om att romanen Du lilla solsken skulle få rubriker år 2011. Utan att ens vara publicerad.
Bibliotekarien på Carolina rediviva har visst rätt ibland. Men Ingrid Betancourts berättelse kommer jag att lita på.
fredag 4 december 2009
Herta Müller
Herta Müllers Hjärtdjur ger mig ångest. Dessa hjärtdjur är too much av allting. Jag känner den "riktiges" tunga hand på min hjässa. Livet i ett land styrt av en diktator skildrar Herta Müller så konkret och precist, att hennes ångest flyttar in i mitt medvetande. Lik i garderoben. Misslyckade flyktförsök genom Donaus vågor. Securitas ständiga, omotiverade och grymma kontroller och utfrågningar, vakternas hundar, "den riktige" och hans hantlangare... Ord av ångest, skräck och vanmakt hamras in i ett enda långt kapitel utan avbrott. Inga andningspauser. Och det är unga människor, skolbarn som utsätts för diktaturens övergrepp.
Jag skakar av mig hjärtdjuren och griper tag i ett halmstrå: Révolutions (Allt är vind) av Le Clézio. Boken ligger halvläst och det är inte svårt att komma in i handlingen på nytt. Jag tas åter upp i Jeans ungdomliga krets i London. Författarens flytande prosa ger lisa för själen och jag känner mig strax lite friare och bättre till mods.
Mitt hjärta blöder, när jag läser om Herta Müllers upplevelser under uppväxten i en by i Rumänien. Jag tänker med tacksamhet på ödet, som låtit mig växa upp i en kärleksfull familj och i en omgivning som i allt andades välvilja.
Jag skakar av mig hjärtdjuren och griper tag i ett halmstrå: Révolutions (Allt är vind) av Le Clézio. Boken ligger halvläst och det är inte svårt att komma in i handlingen på nytt. Jag tas åter upp i Jeans ungdomliga krets i London. Författarens flytande prosa ger lisa för själen och jag känner mig strax lite friare och bättre till mods.
Mitt hjärta blöder, när jag läser om Herta Müllers upplevelser under uppväxten i en by i Rumänien. Jag tänker med tacksamhet på ödet, som låtit mig växa upp i en kärleksfull familj och i en omgivning som i allt andades välvilja.
tisdag 1 december 2009
Herta Müller
Läser just nu Hjärtdjur av Herta Müller. Det finns en närhet i texten som fascinerar. Hennes metaforer, upprepningar och
stilistiska skamgrepp ger inget andrum. Hjärtdjur berör med kraft min Hjärtpunkt. Det är inte underligt att jag i min första skrivning om boken råkade ge den namnet Hjärtpunkten.
stilistiska skamgrepp ger inget andrum. Hjärtdjur berör med kraft min Hjärtpunkt. Det är inte underligt att jag i min första skrivning om boken råkade ge den namnet Hjärtpunkten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)